Oktober ligger blank och oanvänd

September närmar sig slutet och jag är nog inte ensam om att undra. Vart tog månaden vägen? Flöt bort kanske, alternativt flög bort, för det är svårt att summera september utan att tänka på allt ruskväder. Men inte bara. Förra helgen tog vi en tur upp i Telemark för att hinna med lite vandring i fjällterräng innan chansen var förbi. Och vi lyckades pricka in en dag med strålande sol, hög luft och klar sikt så långt öga och kikare nådde. Som vi gladde oss och tog vara på denna dag! Som en oväntad gåva som vi tillsammans ville avnjuta till sista droppen. Vi tog många pauser, njöt av omgivningen och varandras sällskap och fotograferade allt från vyer över fjälltoppar och sjöar till närbilder på iskristaller och mossa. Varje bild representerar en sensation i naturens skattkammare, väl värd att begrunda och njuta av både här och nu och efteråt.

I helgen hade vi ”operation dagsverke” hemma, städade, putsade fönster och ställde undan trädgårdsmöblerna. Jag pysslade även med krukor och rabatter och städade undan ytterligare spår av en september med ovanligt mycket regn och blåst. Men inför dessa minnen gör jag som en hund som varit ute i busväder: Jag skakar på mig så vattnet skvätter trotsigt och tänker på hur skönt det är just nu, denna sista helg i september. Jag tog en tidig löparrunda i soldis och lade märke till att lantbrukarna trots allt klarat av att tröska de marker jag sprang förbi, att Rolfsån var ovanligt bred och hur de vackra höstfärgerna gjort entré i lövskog och trädgårdar. Genom fönstren kan jag numera njuta av detta även när jag är inomhus och kanske får jag ta mig en kaffekopp på trappan istället om andan faller på.

Så kan jag sitta där och filosofera över månaden som kommer. Oktober ligger blank och oanvänd framför mig, så vad vill jag då använda den till? Jag skall börja en kurs i mindfulness eller medveten närvaro som ofta används som en svensk översättning. Det ser jag fram emot! Jag har läst böcker i ämnet, hört föreläsningar och prövat själv, men nu vill jag ta ett steg till, ta hjälp av en ledare, en grupp och den tid jag själv avsätter. Det räcker sällan att med intellektet ta ett beslut om önskat förhållningssätt eller förändring. Det krävs även träning och sen ännu mera träning. Det skall bli spännande och jag tror att jag kommer att må väldigt bra av det. Så kanske får denna ansats prägla mina förväntningar för oktober 2011 och mitt tredje år som Kungsbackabo. Vi vet inte så mycket om vad som komma skall. Förhoppningar blandas med oro för nära och kära. Glädje och sorg ligger ibland ack så nära och allt kan vi inte påverka. Men en sak vet jag säkert. Jag har alltid ett val i hur jag vill förhålla mig till det som händer.

För övrigt…

kan jag inte låta bli att citera Viktor Frankl i ”Livet måste ha mening”.
Allt kan man ta ifrån människan.

Utom en sak – den yttersta friheten

att välja förhållningssätt

till det som livet för med sig.

Jag vill träna avslappnat men springa fort

Tjugofemtusen tjejer med lika många förutsättningar och ambitioner samlades i Stockholm denna helg för att springa Tjejmilen. Så även jag. För sex år sedan föreslog en väninna att vi skulle springa Tjejmilen tillsammans och ”hänga på” ett kompisgäng från Stenungsund. Jag hade ju sprungit Göteborgsvarvet flera gånger, så varför inte? Jag tog mig till Stenungsunds station, där en mörkblå Limousinebuss med tonade fönster parkerat. Drygt 40 ”tjejer” mellan 30-70 år intog sina platser i bussen, som även var försedd med ett dansgolv. Användbart, skulle det visa sig. Så drog vi iväg! För min väninna och mig var det premiär, men de flesta i gänget hade varit med länge. Vid första stoppet dukades det upp ”skumpa”. En av kvinnorna i arrangörstrion hoppade upp på ett bord och ropade fram dem som fyllt jämna år sen sist resa. Vi hurrade och skålade för dem och för årets Tjejmilsresa. Texter delades ut varpå vi stämde upp i den specialskrivna ”Tjejmilsjoggen”. Föreställ er denna scen en fredagseftermiddag på en rastplats mitt på Skaraslätten. Äntligen fattade jag. Detta var något mycket större än att springa en mil och göra personbästa!

Åren har gått och efter varje resa har bilden kompletterats med nya intryck, såväl från samvaron i gruppen och arrangemanget på Gärdet, som på min egen prestation och förhållningssätt. Det sistnämnda är inte helt enkelt. Ett signum för Tjejmilen är att det är öppet för alla att delta, från elit och deltagare i seedade tidtagningsklasser till det stora flertalet som springer, joggar eller går, utan tidtagning. Så var det också i vårt gäng. Min väninna och jag tillhör dem i gruppen som springer på tid och jämför  träningsupplägg och förväntningar på resan upp. Men var och en i bussen har sin historia om året som gått. Hur man tänkt efter förra loppet att – ”nu skall jag minsann börja träna i tid, så att jag inte är helt slut på andra halvan av milen, men...” Som en av tjejerna sa vid årets samling på station. ”De andra tog bilen hit, men jag promenerade. Nå´n gång skall man ju börja träna!” Och så ett befriande gapskratt från henne till oss alla!

Såväl Göteborgsvarvet som Tjejmilen har varit ett tillfälle för mig att utmana mig lite extra. Känslan av att vara fylld av kraft och energi, att orka och våga testa mina gränser, gömmer jag som en skatt att ta fram för kommande träningstillfällen. Samtidigt har skador och annat gjort att jag inte alltid kunnat delta. Inför vårens Göteborgsvarv började jag längta efter ett mer avslappnat förhållningssätt. Efteråt lade jag undan pulsklockan och har inte anmält mig till nästa Göteborgsvarv. Ännu.. Det är inte lätt att ändra förhållningssätt! Det var trångt i spåren i år och jag valde att följa tempot istället för att jaga omkörningar hela tiden. Kom i mål på 53 minuter, log tappert och sa att jag är nöjd, men var jag riktigt ärlig där? Jag tror fortfarande att det är bra med ett mer avslappnat förhållningssätt. Träning är för mig något oerhört lustfyllt, som ger mig glädje, energi och ork. Men det är också roligt att få ett kvitto på att det går att tänja mina gränser ibland. Jag vill både och helt enkelt. Går det?

För övrigt… så var vårt härliga gäng ”Tantresor AB” med i direktsändning under morgonsoffan i TV4 med sång och allt. Intet öga var torrt, som programledaren sammanfattade det hela…