Idag är det skärtorsdag och påsken står för dörren. I mina barndomstrakter i norra Bohuslän var skärtorsdag en dag av liv och rörelse, både på grund av den norska invasionen, men lika mycket för att de efterlängtade sommargästerna kom till sina stugor för första gången. Då blev det lite omväxling till den vanliga lunken på landet och förväntningarna var stora. Mina bröder och jag hade ju trumf på hand, då vi stod för platsen där påskbrasan skulle resas, liksom riset, och gamla bildäck, förlåt moder jord, som skulle fylla densamma. Utrustade med traktor och vagn, flockades ett gäng förväntansfulla ungdomar för att åstadkomma den snyggaste påskbrasan i nejden.
Att elda var överhuvudtaget en het sysselsättning under påsken. Gammalt gräs skulle ”sverras” (brännas). Även om ansvaret låg hos de vuxna, så fick vi barn och ungdomar hjälpa till, för det gällde att vara många som var beredda om elden spred sig. Då var det bra med raska fötter som kunde springa och slå på elden med fuktigt granris. För oss barn var det nog mest ett äventyr. Att min tålmodiga mor som städat och bytt till rena trasmattor inför påsken inte fick ett spel när vi klampade in med sotiga stövlar förvånar mig ännu och får mig att skämmas retroaktivt.
Att elda påskbrasa är inte lika vanligt längre ens på västkusten. Men jag laddar alltid upp med godis ifall nå´n färgglad påskgubbe eller käring (hen?) skulle flyga förbi. Kanske tar de brädan eller rullskridskorna istället för kvasten. Påskfirandet tar nya former, men om man bortser från själva grundorsaken till varför vi firar påsk, så tror jag lekfullheten och förväntningarna inför den vår som nyss börjat, är den gemensamma nämnaren mellan då och nu, ung och gammal. Jag blir fortfarande lika våryster när solen tittar fram och far runt som Snurre sprätt och vill göra allt samtidigt, med huvudet fullt av tankar på allt som är möjligt och roligt. Det kan till och med vara roligt att putsa fönster, om än lite tröttande. Men det ger belöning.
En påsk cyklade vi ut till Tjolöholm med termos och filt i ryggsäcken. I slottsträdgården hade konstnärer placerat ut fantasifulla jättepåskägg, som man kunde gå på skattjakt för att upptäcka. Det tror jag var lika spännande för både barn och vuxna och en god idé att låta trädgården bli en del av den konstnärliga upplevelsen. Tjolöholm med dess många vackra promenadstigar är ett av mina absoluta smultronställen. Kanske har blåsipporna börjat blomma nu? Det får allt bli en Tjolöholmsutflykt även denna påsken!
För övrigt…
har jag också lagt på sprillans nya, hemvävda trasmattor i glada färger inför påsken. Fast för säkerhets skull placerade på behörigt avstånd från leriga stövlar.
