Det doftar sommar

Det är försommar och naturen fyller mig dagligen av nya sensationer, inte minst av dofter. Att cykla tidigt på morgonen genom villakvarter, där nattfukten ännu dröjer sig kvar över blommande syren, kastanj, rododendron och jasmin, ger mig en doftkick som sitter kvar i näsvingarna resten av dagen. Att få lägga till den dimension som doften innebär till allt det vackra jag ser, ger en förstärkning som jag inte vill vara utan. Så tack för mitt känsliga luktsinne!

Med dess hjälp kan jag även plocka fram tidigare referenser från liknande upplevelser. Syrenerna får mig att tänka på skolavslutning och elvakaffe i syrenbersån. Jasmin påminner mig om min konfirmation. Liljekonvalj får mig framförallt att tänka på min mamma som dog den här tiden på året och fick en bukett av liljekonvalj i sina händer, när vi tog ett sista farväl. Det var vackert och väldigt rätt för en kvinna som älskat blommor, men på något sätt har den starka upplevelsen ”paxat” på minnet som förknippas med liljekonvalj, vilket gör att det smyger sig in en känsla av vemod och saknad när jag vandrar genom en bädd av liljekonvalj.

Att doftminnet är snabbare att registrera än våra medvetna tankar gör sig påmint varje dag. Doften av nysågat trä ger en trygghetskänsla i magen. Säkert för att jag suttit i pappas knä när han kom in från skogen eller vedbacken. Nyslaget hö ger på samma sätt härliga associationer till barndomens sommrar med arbete i höskörden, men också en stark arbetsgemenskap och sköna salta bad när dagens sista hölass var kört. Kvällarna var som ljusast och allt var möjligt.

Tänk, det är precis där vi är just nu! Som en fredagskänsla när hela helgen ligger framför, är känslan i början av juni. När vi redan har fått känna på en gudomlig sommarvärme och trots det har hela sommaren framför oss. Jag känner en avslappnad känsla av förväntan, men också ett lugn. Att sommaren finns där oavsett väder och vilka planer vi sätter i verket. Det måste inte till storstilade projekt för att det skall bli en bra sommar. Det handlar snarare om att fånga dagen vare sig det är hemma i trädgården eller på kortare eller längre utflykter. Som att hänga cyklarna bak på bilen och hitta ett mål för nya cykelturer eller att återupptäcka förra sommarens kvällsrundor runt Hjälm och Fjärås. En vecka med vandring och familjesamvaro i de jämtländska fjällen ser jag också fram emot liksom en tur upp till mina bohuslänska hemtrakter. Ja, just nu är allt möjligt och det går an att lojt fantisera om fortsättningen på den sommar som redan gjort en storstilad entré.

För övrigt…

Tog vi årets första träningsrunda på cykel i söndags. Sommaren har börjat bra!

Skottkärran – ett oslagbart socialt medium!

Jag är inne i en nyodlarperiod. Vintern har äntligen rasat ut och jag kan ta mig an den nya tomten med liv och lust. När det gäller trädgård, så är jag väldigt konkret i min planering. Jag har med andra ord inte använt vintern till att göra skisser och planer för ett ”gör om mig – projekt”, utan jag måste ut och gräva, kratta och hacka, för att bit för bit få uppslag till förändringar. En del av gräsmattan görs om till ett rejält köksland och min händige sambo tar sig välvilligt an uppdraget att bygga en drivbänk, av modell större. Tidigt förstår han vartåt det lutar och gör en extrabeställning av jord för vår räkning. Samtidigt börjar jag gräva upp gräsmattan för att bit för bit frakta bort grästuvor, buskar och rötter till ravinen, där vi brukar slänga trädgårdsavfall. Sen är det dags att fylla landen med jord. Och under tiden växer det fram idéer om hur de vackra bergsknallarna kan omgärdas av bärbuskar, perenner och klättrande kaprifol. Ja, det blommar i mitt huvud, bildligt talat.

Under de senaste helgerna har jag setts vandra omkring i grannskapet, körandes på en skottkärra. Ibland är den fylld med grästuvor och andra marknära fynd, ibland med härlig matjord. På tillbakavägen är den tom. Jag är långtifrån ensam om att få lust till uteaktiviteter, så på mina mångtaliga skottkärrevändor, stöter jag på grannar som lär barnen, som blivit stora över vintern, att cykla eller hoppa i studsmatta, medan andra grannar sköter om nyanlagda fruktträd, flyttar in och ut, ordnar fest och målar soprum. Jag får en annan bild i mitt huvud, av vårt bostadsområde som en solig vårdag påminner om en myrstack, där det kryllar av liv och där varje invånare har sina speciella projekt, drömmar och stötestenar, som man tar sig an efter bästa förmåga.

Det kan vara tungt att köra jord, så jag tar alla chanser att ställa ned min skottkärra och småprata lite med grannarna jag möter. Om ni känner er pratsugna nå´n gång, så kan jag tipsa er om att skottkärran är ett oslagbart socialt medium, som en mobil ljugarbänk, kan man säga. Det passar mig bra, som gillar att vara i rörelse, men som också trivs gott med att vara i ett sammanhang, där jag inte är anonym, utan kan ”tjôta” lite och dela upplevelsen av att bo i samma område/bostadsrättsförening. När jag återigen tar tag i skottkärrans skalmar, så har jag inte bara fått en välbehövlig paus för armar och rygg, utan även fått lite nytt att tänka på under mitt fortsatta grävande, hackande och vandrande. Och i huvudet blommar det vidare av alla möjligheter, som vår nya trädgård innebär.

För övrigt…

bjöd första maj på en värme jag inte trott var möjlig. Nu är bärbuskar och blommor planterade och odlingsbänken klar att tas i bruk. Sköna maj välkommen!