Strax före midsommar hängde vi cyklarna bak på bilen och rullade iväg mot Österlen. På vägen ned gjorde vi ett stopp vid sjön Immeln, en bygd som sjöd av liv när man bröt diabas, så kallad svart granit, för hundra år sedan. Vi läste om livet som stenhuggare och bar dessa bilder med oss när vi gick en stenvandring på fem kilometer. Vi försökte föreställa oss hur det var att i 10-12 timmar, sex dagar i veckan slita tungt, långt innan ordet arbetsmiljö var uppfunnet. När vi såg de vattenfyllda stenbrotten och klättrade i högar av kasserade stenblock, så fylldes vi med ödmjukhet inför vad människor ändå kunnat åstadkomma, med handkraft och envishet. Det var inget enkelt liv, vare sig för män eller för kvinnor och barn. Kanske var det inte så konstigt att man tog till spriten, men jag sänder en tacksam tanke till såväl nykterhetsrörelse som arbetarrörelse, som såg till att det blev bättre villkor för både arbetare och deras familjer.
Väl framme i Simrishamn inkvarterade vi oss på ett bed & breakfast, som blivit något av en favorit. Nu hade vi tre härliga cykeldagar framför oss! Den första dagen bar det av till Bornholm, som bjöd på sol, vind och med havet som ständig följeslagare. På en dag hann vi utforska den norra delen av ön med kustlinjen i öster, väster och nord. Där emellan färdades vi över en bördig landplatå av jordbruksmark för att senare ta oss via slingrande cykelstigar genom lummiga skogspartier och åter komma ut till havet. När vi passerade människor som promenerade i de små byarna eller körde om oss med bil, så lovordade jag cykelns förträfflighet. Vi hann se halva Bornholm på en dag, men inte bara se, utan faktiskt uppleva med alla sinnen. Jag kunde känna doften av hav eller klöveräng med bikupor i rad och låta intrycken åka med på mina ”inre serpentinvägar” utan brådska. Plötsligt blev allt så enkelt.
De två andra cykeldagarna höll vi oss på Österlen, men upplägget var detsamma.
Vi stannade till när en bageriskylt lockade med nybakat bröd eller när vi såg glador segla på spaning över en stubbåker. Samtidigt slog det mig att Österlen är full av motsägelser. Å ena sidan kryllar det av före detta skolor, mejerier och gårdar som blivit till krukmakerier eller bed & breakfast. Det ger anledning till ännu fler spontanstopp och bjuder säkert på kreativitet och framtidstro till bygden. Å andra sidan fann vi gott om övergivna hus eller mäklarskyltar. Kanske byttes drömmen om ett enklare liv, nära naturen i det gudomligt vackra Österlen, ut mot en hård verklighet, med 10-12 timmars arbete sex dagar i veckan, för att få ett kombinerat galleri och bed & breakfast att gå runt?
För övrigt…
rekommenderar jag ett besök hos Mandelmanns Trädgårdar på Österlen, en oas att hämta kraft och inspiration av. Måhända inget enkelt liv för dem som driver verksamheten, men det utstrålade enkelhet och harmoni och gav härlig näring till mina trädgårdsdrömmar. Att drömma är i alla fall enkelt.
