jag skulle kunna använda samma rubrik idag. Trots att kvällssolen försvinner snabbare bakom lövverket, så är det likväl lite av sommarkänsla mitt i höststarten.
För visst har höstterminen
startat på riktigt. På
pendeltåget är
det fullt igen och jag tjuvlyssnade en morgon på
två småbarnsföräldrar
som befann sig mitt i de första inskolningsdagarna. Jag anade att
kvinnan mitt emot nog var familjens "projektledare", men att hon nu försökte
släppa taget, medan make/sambo såg
till att barnen kom iväg till skola/dagis. Att släppa
taget är inte alltid enkelt och kanske inte
att ta över heller, men som regel finns det
fler än ett sätt
att lösa saker och ting, så
jag håller tummarna för
deras nya roller. Nu fick hon en pratstund med en pappa som berättade
om sina strategier och tankar om hur man skapar en lugn start på
dagen, trots flera barn, varav några med extra behov av omsorg.
Mitt eget barnbarn har nu hunnit bli 10 månader och min son är just nu pappaledig under ett halvår. Ordet ledig är för övrigt inte så relevant i sammanhanget, för en kille som nyss lärt sig att resa på sig och att krypa med blixtens hastighet, kan sannerligen göra sin omgivning fullt upptagen de flesta av dygnets timmar. Men jag njuter av att se den säkerhet han har i sin papparoll och tänker på vilken trygghet det innebär för ett barn att ha tillgång till båda sina föräldrar. Småbarnstiden ligger långt tillbaks för min del, men jag minns i alla fall att jag många gånger tackade min lyckliga stjärna över att kunna dela föräldrarollen. Att ibland kunna ta ett steg tillbaks och att ha tillit till att familjen fungerar även med delat ledarskap, gjorde det möjligt att förena barn och familj med arbete och egentid. Det senare kan vara nog så svårt och är en naturlig bristvara under visa perioder i livet, men att förstå varandras behov av ventiler i tillvaron kan vara viktigt nog, när allt är som mest intensivt.
En period i livet var jag en mästare
på att tidsoptimera, det vill säga
att effektivt utnyttja dygnets alla timmar så
optimalt det gick. Fortfarande kan den förmågan komma till användning,
när det känns som om tiden inte vill räcka
till för allt som skall hinnas med. Men jag
kan också unna mig lyxen att inte vara så
effektiv, jag brukar säga att "jag går
och skrotar". Det kan till exempel innebära
att jag går omkring i trädgården
och nyper bort lite vissna blommor eller krattar ihop de första
löven, inte för att det är
så nödvändigt, utan bara för
att jag mår bra av det.
För övrigt…
så
avslutar jag min hyllning till alla pappor som vågar
ta plats i sina barns liv med en hälsning till Kungsbacka-Nytts föräldraledige
redaktör.
