FjäråsBräckas naturrum var annars en av de första sevärdheterna jag blev förevisad, i
det som skulle bli min hemkommun. Det var svamputställning och året var 2008.
Efter det har vi ofta cyklat på vägarna runt Lygnern, eller i vart fall förbi
Bräckan. Vi har även glidit iväg på skridskoisen längst med Lygnerns
strandkanter. Det är en pärla, värd tätare besök tänker jag, och passar på att
titta in på hemsidan efteråt för att läsa om olika aktiviteter som pågår, även
nu i november. Det handlar bara om att ta sig före, så jag lägger det till
listan på saker jag vill göra mer av. Så att tiden inte blir ett självspelande
instrument, där jag bara konstaterar hur fort det går. Just därför gäller det
att prioritera det som verkligen är viktigt.
Väldigt högt
på den listan kommer förstås mitt barnbarn Alvar, som denna vecka fyller ett
år. Det blev en lång paus i söndagens krönikeskrivande, då Alvar med föräldrar
tittade in på vägen hem från Småland. Än en gång slogs jag av vilken
utvecklingspotential det ligger i en nyfiken kille på snart ett år! Allt skall
prövas, om det går att klättras upp på eller hur det smakar. Varje ny erövring
firas med en applåd. Av detta förhållningssätt har vi mycket att lära, både när
det gäller att betrakta tillvaron som ett nyfiket barn ibland, men också att
våga applådera oss själva emellanåt.
Det var länge
sedan min väninna var på besök. Därför var det extra gott att få sammanhållen tid
för att prata om stort och smått, låta samtalet söka sig fram lika planlöst som
i bokskogen och släppa ett ämne för att sedan kunna ta upp det på nytt. Ibland kan
jag sakna en nära väninna här i Kungsbacka. Någon att slinka in hos i köket för
att prata bort en stund, när andan faller på. Jag tror inte jag är den ende
”nyinflyttade” som tycker att det är svårt att finna de naturliga vägarna till
lite djupare vänskapsband, när man inte längre har barnen att samlas kring,
utan måste ta egna initiativ. Då gäller det kanske att använda sig av barnets
nyfikenhet och applådera varje modigt försök?
För övrigt…
fick jag ett
trevligt mail efter förra månadens ”trädgårdskrönika”, där jag bland annat
hälsades välkommen till Kungsbacka trädgårdsvänner. Det kanske kan vara en
öppning för nya vänner kring ett gemensamt intresse? 