Hur mycket väger en bokrea?

”Den som säger att kunskap är lätt att bära, har då aldrig burit studiematerial!”. Den kommentaren fällde min dåvarande kollega och studieorganisatör i Norra Bohuslän, en dag mitt i studiestarten, efterföljt av ett för henne så karakteristiskt klingande skratt. Jag kom att tänka på hennes ord när jag i helgen tittade in i vår bokhandel och såg medarbetarna påbörja uppläggningen av årets reaböcker. Butiken var som sig bör lite upp och ner inför det stundande eventet, och när bokhandelsmedarbetaren och jag bytte några ord om detta konstaterade hon att ”Jo, det är en del att pyssla med”. Det är vad jag kallar ett understatement! Det är galet mycket böcker att packa upp och många titlar att bringa någon slags ordning och reda i. En ordning, robust nog att fungera för både personal och kunder, även under den första anstormningen. Och det är rakt inte läge som bokälskande medarbetare att börja bläddra och försjunka i drömmar när man håller någon särskilt lockande klenod i sin hand. Nej, deadlinen är absolut och kanske är just detta en del av tjusningen.

När familjen var i bokhandelsbranschen en gång i tiden, så fick barnen följa med sin far till en ort ganska långt hemifrån, och hjälpa till med förberedelserna. För barnen var det förstås ett härligt sportlovsäventyr, men jag kan inte låta bli att sända en tacksam tanke till de tåliga bokhandelskollegorna, som tog sig tid att instruera dessa unga praktikanter, trots att de hade upp över öronen med jobb. Kanske har det att göra med den lite galna cirkusstämning som en bokrea skapar. Det räcker nog inte med kroppslig styrka utan ett visst mått av ”galenskap” och hängivenhet vill nog också till för att triggas av den mastodontisats som just nu pågår i olika boklådor runt om i landet.

Reastarten infaller samtidigt som februari tackar för sig, och det känns mer än OK. Februari är ofta en mörk månad, även om jag nöjt konstaterar att dagarna blivit påtagligt längre. Men det har varit osedvanligt grått och regnigt en tid, som en transportsträcka som det stundtals varit svårt att känna uppriktig tacksamhet inför. Då är boken en riktig livräddare. Numera varvar jag den fysiska boken från bokhandeln, med den e-bok jag laddar ner från biblioteket till min läsplatta. Det senare alternativet är suveränt, då det snabbt möjliggör fortsatt läsning av nästa del i en favoritsvit. Dessutom finns den alltid till hands i ryggsäcken, närhelst en möjlig läspaus inträffar. Å andra sidan är det en särskild känsla att få bläddra i olika böcker, läsa på baksidan, kanske byta boktips med en annan läsentusiast och sen ha boken liggande i läshörnan som ett löfte om sköna stunder. Så jag tackar boken och alla er som gör den möjlig. Utan den vore livet mycket fattigare!

För övrigt…
kan jag tänka mig att en viss tomhetskänsla kan insmyga sig dagarna efter OS. Då rekommenderar jag ett besök på bokrean!