Midsommar står för dörren och hela
sommaren ligger framför våra fötter. En härlig känsla! Även i år har vi
tjuvstartat sommaren genom en cykelvecka i södra Europa. Denna gång gick färden
till Kroatien, där vi kombinerade båtkryssning med cykling på öarna utanför
Dubrovnik. Nu var väl cyklandet i minsta laget för vår del, som hellre
upptäcker naturen från cykelsadeln än från ett varmt soldäck, men det var en
erfarenhet det också. Kanske blir det ett annat upplägg, där vi är våra egna
reseguider nästa gång, om vi hittar några andra cykelnördar att dela
upplevelsen med.
Men södra Kroatien, med Dubrovnik och
öarna utanför, var oerhört vackra och vattnet gudomligt, för alla
saltvattenälskare. Dessutom lagom varmt, tyckte vi nordbor som glatt dök i både
från båt och under cykelturer. Vad kroaterna tänkte, kan vi bara gissa.
Stolliga turister, kanske. Det är många som lever på turism i Dalmatien, så de
låter oss väl hållas, helt enkelt. Jämfört med tidigare cykelresor i Toscana
och Italien, var det påfallande mindre uppodlat landskap som vi besökte i dessa
delar av Kroatien, fast jag tror att förutsättningarna fanns i jorden. Enligt
vår guide var det många som gav upp inför byråkratiska EU-ansökningar och
lämnade jordbruk och fiske för att istället leva på turism och
upplevelsetjänster. Nu var det ju inte så länge sedan Kroatien gick med i EU,
så detta är knappast hela sanningen. När jag frågade en väninna som kommer från
Bosnien och bott en tid i det område vi besökte, så menade hon att den
inställningen funnits länge. Det är enklare att försörja sig på turism än att
odla.
Kanske är det mina jordbrukarrötter
som får mig att reagera, och tycka att det är lite sorgligt. Att undra om det
håller i längden? Det är ju på maten vi lever! Vi besökte en nyuppförd
”adrenalinpark” i en dalgång söder om Dubrovnik, ett område som till stora
delar visade upp en bild av en avsomnad landsbygd. Visst kan jag dra
paralleller till Sverige och våra trakter, där det idag snarare går hästar än
kor på gärdena runt Kungsbacka, samtidigt som hungern efter lantliga
upplevelser lockar 10 000 besökare till kosläpp!
Eller är det bara jag som tycker det
är viktigt med helheten? Som inte kan förstå hur man kan vallfärda i skeppsbåtar
in från ett gigantiskt kryssningsfartyg, promenera i gamla Dubrovnik en
halvdag, för att sedan köa ut till fartyget som för dig vidare till nästa
stopp. För mig framstår det som att pendla mellan två parallella världar.
Kanske är det för att jag är lite långsam, som jag hellre vill vara kvar i den
nya miljö jag besöker under så lång tid att jag kan lagra syn-, smak-, doft-
och hörselintryck till de tankar det väcker, exempelvis under en cykeltur eller
en vandring.
För övrigt…har jag
nu hunnit ta premiärdoppet i mer närliggande salta vatten, strax utanför
Marstrand. Det gav mersmak. Glad Midsommar!
