Sommaren 2015 blir knappast ihågkommen
för dess salta bad och ljumna kvällar, så hur vill jag summera årets semester, när
jag nu återgår till arbete och vardagslunk? Ett återkommande tema har varit tid
tillsammans med egna och ”bonusbarnbarn”. Sommaren startade bra, när mitt
barnbarn nummer två, Edgar, gjorde entré. Om jag skulle försöka att sätta ord
på känslan av att bli förunnat ett barnbarn, så är det förälskelse, det vill säga en känsla så stark att man fullkomligt
glömmer bort ”sans och vett”. Med andra ord, helt underbart! Med Edgars kusin Alvar,
snart tre år, har jag denna sommar kastat mig ut i härliga fantasier. Vi leker
flygplan från var sin fåtölj, när regnet står som spön i backen och tältlägret
under trappan blir även till ett sjukhus, där både farmödrar och isbjörnar kan
kureras snabbt och lätt. Min farfar, som bodde i samma hus som vårt när jag var
barn, hade en härlig fantasi och bjöd in oss barn i ”sina lekar”. Kanske har
jag ärvt hans barnslighet, men det behövs roliga lekkamrater för att locka fram
barnjaget, och det har jag flera som tur är!
Kattegattleden har ju invigts denna
sommar. Sambon och jag hade tidigare i sommar prövat en sträcka mellan Åsa och Väröbacka.
Nu lastade vi cyklarna på Öresundståget och reste till Helsingborg för att
starta där leden börjar i söder och jobba oss uppåt, så långt tid och lust bar.
På tåget ner mot Skåne var det fler cyklister som tänkt samma tanke och tillsammans
med övriga passagerare med barnvagnar och annan packning, blev situationen snart
lätt kaotisk. Alla kom inte med helt enkelt, så kanske får det vara ett
medskick till huvudmannen för Kattegattleden, att bättre samordna med
Öresundståget, så att man kan kombinera cykel och tåg på ett flexibelt sätt.
Från Helsingborg cyklade vi upp längst
med kusten mot Höganäs och Kullahalvön. Där besökte vi även en vingård,
övernattade på ett charmigt Bed & Breakfast och åt middag på ett gästgiveri
från 1700-talet. Nästa dag fortsatte vi mot Ängelholm och runt Bjärehalvön. Både
dessa halvöar är gudomligt vackra, inte minst längst kusten, där Kattegattleden
går till allra största delen. Att cykla innebär tid att uppleva naturen med
alla sinnen och med Kattegattledens speciella sträckning, ges det tillfälle att
dröja sig kvar intill vattenbrynet mil efter mil. Det är en ynnest, som du som
bilist inte har en chans att få uppleva, tänkte jag lite kaxigt. De två första
dagarna blåste det kraftigt, så när vi pustade ut i Halmstad kände vi oss helt
genomblåsta, men nästa dag var det vindstilla och perfekt cykelväder, när vi
cyklade mot Falkenberg för att därifrån ta tåget tillbaks. En guldstjärna till dem
som gjort detta projekt möjligt!
För övrigt… så
avslutades semestern som den började med mera barnbarn. Återigen blev det ett
besök på Kungsbackaskogens lekplats, som bland annat upprustats med ett härligt
sjörövarskepp. Min andra guldstjärna går till dem som iordningställt lekplatsen
med känsla för både natur och barn.
