Vad vore livet utan böcker?

Jag är en bokslukare. Det är en gåva att mitt i vardagen kunna växla över till en fiktiv värld. Ofta har jag flera böcker igång samtidigt. Det innebär att jag kan växla mellan olika världar på nolltid, utan onödig restid eller klimatpåverkan. På pendeln hem från jobbet switchar jag över från jobbfokus till den bok som för tillfället finns i min I-pad. När andra passerar Kållered befinner jag mig på gränsen mot Norge tillsammans med Johanne Lauritzen, som tjänstgör för Hjemmefronten. Det är 1940-tal och jag läser Blå stjärnan, den fjärde delen i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet. En eloge till Kungsbacka biblioteks relativt rika sortiment av E-böcker.

För att byta perspektiv finns det ett ordspråk som säger att man ibland skall ”vandra i någon annans mockasiner". Just nu promenerar jag kring i Berlin i ett par gula skor. Skorna ägs av Arne Murberg som på sin fars dödsbädd fått uppgiften att leta reda på sin mor. Nu är Arne runt 30 år, så det är sannerligen på tiden. Både att träffa sin mamma, men kanske ännu mer att pröva sina vingar. Arne dök på en sten som ung, klarade sig bra fysiskt, men är lite "långsam i tanken", som Håkan Nesser så respektfullt uttrycker det. Det är en lite skruvad historia, med det finurliga språk, som är Nessers signum. Men Elva dagar i Berlin är också en hoppfull berättelse om att växa och utvecklas, lite på avstånd från välmenad omsorg. Ren empowerment, tänker jag med mina ”hälsoglasögon”.

Denna bok är en av 55 nyutkomna böcker som ingår i en ”bokcirkeln”. Det är något visst med att få läsa helt nyutkomna böcker. När jag en gång arbetade i en bokhandel njöt jag av att i förväg få läsa någon av de nya titlar som kom som kartonnage. Den bok jag valde allra först denna säsong av Låna & Läs var Fredrik Reinfeldts Halvvägs. För de som läser den i förhoppningen att hitta intrikata detaljer om f.d. kollegor blir boken en besvikelse. Men om du vill veta mer om det som hände bakom kulisserna under en lång period fram till dagens parlamentariska läge i Sverige, så är det spännande nutidshistoria. Sakligt, men inte utan humor och med en språklig omsorg, som jag uppskattar som läsare. Och lite roligt var det ändå med historien om hur Reinfeldt förhandlade med Maud Olofsson, som på grund av ryggskott intog ryggläge på golvet. Även politiker är ett hängivet och envist släkte. Det vet jag av egen erfarenhet. Utöver detta är jag med i två privata "bokcirklar", där vi turas om att välja en bok att läsa för att sedan diskutera den tillsammans. Det ger mig tillfälle att läsa titlar, som jag annars kanske hade missat. Och det är härligt att få dela upplevelsen av en bok som berör. Vad vore livet utan böcker?

För övrigt…
så gläder jag mig över att ha anledning att läsa barnböcker igen. I helgen kunde jag ge en ny Pettsonbok till mitt barnbarn som fyllde tre år. Denna har vi hunnit läsa flera gånger nu och jag vet ärligt talat inte vem som är mest förtjust, farmor eller Alvar.