På min tidslinje på Facebook dök häromdagen upp ett två år
gammalt fotominne. Fotot var tagit en solig påskdag på vår uteplats och runt
bordet satt tre av våra fyra ”sammanslagna” barn. I krönikan som var länkad till
fotot berättade jag bland annat om barnbarnen Tyra och Alvar som redan då
fattat tycke för varandra och pussades av hjärtans lust. Nu kan sambon och jag inte
bara ”plussa på” två år utan även barnbarnen Edgar 9 månader, Sigge 7 månader
och Iris två veckor. Visst är det helt fantastiskt! I krönikan berättade jag
även om min kompis Greta 90+, granne och hängiven trädgårdsvän, som tittat in
med en blomma till stenpartiet. Greta dog i veckan som gick. Det känns
vemodigt, men jag har många goa minnen från våra långsamma promenader arm i arm
i vår trädgård, där vi stannade upp bland lejongap och perenner och jag fick
många goda råd och vetgiriga frågor. Så tydligt
blev tidens gång i detta fotominne. Men allra mest fylls jag av tacksamhet och
häpnad över vår växande familj.
Efter alla pojkar på min sida, är det förstås roligt med en
liten tjej. Men jag gläds lika mycket över insikten att det är OK om ett barn
är lyckligt omedveten om de genusuttryck som många av oss vuxna är inbäddade i.
Alvars favoritplagg är klänning! På förskolan har de en rosa ”prinsessklänning”
som flitigt används av barnen, så när Alvar fyllde tre år i höstas önskade han
sig just en sådan klänning. Och det fick han också. Synen av att se hans pappa
hjälpa honom att klä på sig sin nya klänning och hur en lycklig Alvar sedan
virvlade runt med klänningen, på sitt bästa festhumör, var fullkomligt
bedårande. Nu är Alvar bjuden till Tyras fyraårskalas inom kort. Han gläder sig
mycket och började genast planera för sin festklädsel. Jag har mina aningar.
Varför ändra på ett vinnande koncept!
I helgen som gått har det varit mycket aktiviteter i
Kungsbacka både när det gäller sport och annat. För egen del ägnade jag mig åt
gemensamhetsarbete i vår bostadsrättsförening på lördagen. Bland annat skulle
underlaget vid gungställningen bytas ut mot flis, ett byte som vi hoppas att
barnen skall gilla, men inte katterna. Uppslutningen var god och
högtryckstvättar gjorde skäl för namnet, man drog ris och rensade rabatter,
räknade kvicksilverlampor som skulle bytas ut till ledlampor och inte minst - umgicks.
Dessa arbetsdagar två gånger per år är ett tillfälle att träffa både gamla och
nya grannar och att bygga på det vi brukar kalla ”socialt kapital”. Det handlar om att uträtta saker för allas
trivsel, men också att bygga tillit och förtroende för varandra och vårt
gemensamma boende. Och jag som är en ”lantis”
i grund och botten, trivs i det nära formatet, där jag kan heja på grannar och
växla några ord ibland. Så vi avslutade med korvgrillning och umgänge, och var alla
mycket nöjda med de insatser som gjorts och med solen som gjort oss sällskap.
För övrigt…
så har begreppet
aprilväder visat sin sanna innebörd denna helg, som startade i sol och slutade
med byar av snö och hagel. Därmed återvänder mina tankar till minsta barnbarnet
som fått det vackra namnet Iris som är grekiska och betyder regnbåge. Det var
både nytt och lite häftigt att tänka på.
