Om du väntar för länge - går du miste om dem. Just så är det, tänkte jag när jag läste citatet i en bok. Man måste våga ta vara på tillfällen som dyker upp i livet. Jag påstår inte att jag alltid är öppen för det, men jag har många exempel på stunder där jag fattat avgörande beslut, med lite pirr i magen. För ingen vet ju innan, hur utgången skall bli. Det har förstås inte alltid blivit som jag tänkt mig, men hellre det än att efteråt gräma mig över att jag inte tog chansen.
Så går livet i krokiga svängar av både hinder och möjligheter och kanske är det först när vi tittar tillbaks som vi ser att det faktiskt finns en röd tråd i de val vi gjort. Jag är till exempel glad över att jag vågade flytta från Ljungskile till Göteborg för drygt fem år sedan, när jag precis bytt jobb. Så lämnade jag det sociala sammanhang där jag levt under större delen av mitt liv. Det kändes spännande och nervöst på samma gång. Förstås. Skulle jag trivas i storstaden, jag som alltid bott på landet? Hur skulle det gå att bara ha balkong, jag som alltid bott i hus med stor trädgård? Skulle jag klara av att leva upp till förväntningarna från chef och arbetskamrater i det nya jobbet? Hade jag inte trots allt tagit mig vatten över huvudet nu? Frågorna var många och jag var sömnlös ofta, men det var rätt beslut. Jag trivdes gott med mitt nya liv. Barnen var utflugna, äldsta sonen studerade i Göteborg och vi kunde ta en fika på stan när andan föll på. Livet gled in i en ny period och det var härligt att se vilka öppningar det kunde innebära.
Att jag som inbiten bohusläning senare skulle hamna i Kungsbacka hade jag ingen aning om då. Men kärleken är kanske livets allra största möjlighet, så för två år sedan blev jag sambo och Hallänning på samma gång. Jag var redan bekant med området vi flyttade till och trivdes gott i miljön, med naturen nära och i det sociala sammanhanget. Båda delarna är viktiga. Jag trivs med att ha nära till naturen, men har också känt av fördelarna av att bo relativt centralt. Under större delen av mitt liv har jag varit bilberoende för att kunna ta mig till jobb och andra aktiviteter. Nu kan jag ta cykeln för kortare turer och till Göteborg är det enkelt att åka kollektivt. Det sociala sammanhanget betyder även det mycket. Jag tycker om att inte vara helt anonym, utan att kunna småprata lite med grannar när det faller sig naturligt. Att vara en del i ett sammanhang, vare sig det är privat eller på jobbet.
Att få vara en del i en ny familj med egna och andras barn, det är också en stor lycka. Vi fann att vi behövde mera plats för att kunna samla små och stora barn (och små och stora vänner). Så när möjligheten dök upp att köpa ett större hus i samma område, så tog vi den. Det är tur att jag har en sambo som hänger med i svängarna, tänker jag, för ibland går det så det ryker. När vi flyttat kan vi njuta av solnedgången, länge!
För övrigt…
Fick jag uppleva en oväntad soluppgång på söndagens löparrunda. I det jämngråa molntäcket öppnade sig ett fönster och släppte igenom ett stycke klotröd sol. Några minuter senare var ögonblicket förbi. Det hade jag inte velat missa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar