Jag är inne i en nyodlarperiod. Vintern har äntligen rasat ut och jag kan ta mig an den nya tomten med liv och lust. När det gäller trädgård, så är jag väldigt konkret i min planering. Jag har med andra ord inte använt vintern till att göra skisser och planer för ett ”gör om mig – projekt”, utan jag måste ut och gräva, kratta och hacka, för att bit för bit få uppslag till förändringar. En del av gräsmattan görs om till ett rejält köksland och min händige sambo tar sig välvilligt an uppdraget att bygga en drivbänk, av modell större. Tidigt förstår han vartåt det lutar och gör en extrabeställning av jord för vår räkning. Samtidigt börjar jag gräva upp gräsmattan för att bit för bit frakta bort grästuvor, buskar och rötter till ravinen, där vi brukar slänga trädgårdsavfall. Sen är det dags att fylla landen med jord. Och under tiden växer det fram idéer om hur de vackra bergsknallarna kan omgärdas av bärbuskar, perenner och klättrande kaprifol. Ja, det blommar i mitt huvud, bildligt talat.
Under de senaste helgerna har jag setts vandra omkring i grannskapet, körandes på en skottkärra. Ibland är den fylld med grästuvor och andra marknära fynd, ibland med härlig matjord. På tillbakavägen är den tom. Jag är långtifrån ensam om att få lust till uteaktiviteter, så på mina mångtaliga skottkärrevändor, stöter jag på grannar som lär barnen, som blivit stora över vintern, att cykla eller hoppa i studsmatta, medan andra grannar sköter om nyanlagda fruktträd, flyttar in och ut, ordnar fest och målar soprum. Jag får en annan bild i mitt huvud, av vårt bostadsområde som en solig vårdag påminner om en myrstack, där det kryllar av liv och där varje invånare har sina speciella projekt, drömmar och stötestenar, som man tar sig an efter bästa förmåga.
Det kan vara tungt att köra jord, så jag tar alla chanser att ställa ned min skottkärra och småprata lite med grannarna jag möter. Om ni känner er pratsugna nå´n gång, så kan jag tipsa er om att skottkärran är ett oslagbart socialt medium, som en mobil ljugarbänk, kan man säga. Det passar mig bra, som gillar att vara i rörelse, men som också trivs gott med att vara i ett sammanhang, där jag inte är anonym, utan kan ”tjôta” lite och dela upplevelsen av att bo i samma område/bostadsrättsförening. När jag återigen tar tag i skottkärrans skalmar, så har jag inte bara fått en välbehövlig paus för armar och rygg, utan även fått lite nytt att tänka på under mitt fortsatta grävande, hackande och vandrande. Och i huvudet blommar det vidare av alla möjligheter, som vår nya trädgård innebär.
För övrigt…
bjöd första maj på en värme jag inte trott var möjlig. Nu är bärbuskar och blommor planterade och odlingsbänken klar att tas i bruk. Sköna maj välkommen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar