Växthuslycka

”När jag är på dåligt humör går jag ut och flyttar några buskar”, sa en arbetskamrat som ett tips för psykisk hälsa. Att väva trasmattor och slå riktigt hårt med bommen, tyckte min mor var ett lika effektivt sätt att bearbeta frustration. Jag ägnar mig åt båda terapiformerna, vare sig jag är irriterad eller lugn som en filbunke. Det fina med buskar och andra perenner är att de låter sig bäras omkring från plats till plats utan att misstycka. Tålmodigt tänker de kanske ”Ja ja, nu är hon igång igen! Undrar var vi hamnar idag?”

Höstens projekt är ett växthus. En dröm har gått i uppfyllelse, tack vare en händig och kärleksfull sambo. Det har körts många skottkärror för att få växthuset i nivå, så nu är det bara att fortsätta utanför. Därav helgens flyttkarusell. Det finns säkert dem som tar sig an sin trädgård mer systematiskt, ritar en skiss och har överblick på kort och lång sikt. Det är nog klokt, men det har sin tjusning att inte alltid veta vart man är på väg, tänker jag lite filosofiskt. Jag vill hellre hålla öppet för spontanitet och låta trädgården växa fram i dubbel bemärkelse. Då kan man planera tillsammans en bit i taget, sätta spaden i jorden, låta skottkärran komma i rullning och efteråt nicka samstämmigt till varandra; Tänk så bra det blev! Vardagslycka, kort sagt.

När jag kommer hem från jobbet, parkerar min cykel och tittar bort mot vårt nya växthus, med den nymonterade såbädden i blickfånget, så kan jag inte låta bli att le. Jag fantiserar om nästa vår, hur jag står vid min bädd med jordiga fingrar, sår och skolar om mina älsklingsblommor. När höstrusk och vinterkyla överfaller oss, så kan jag bläddra i frökataloger och fantisera om vad jag skall välja för min allra första växthussäsong. Som novis på området, så kommer det säkert att bli en hel del ”learning by doing”, men det är just det som är charmen. Inte heller för växthuset vill jag göra en detaljplanering, utan hellre pröva mig fram och se till att det även finns ett ”leksakskonto”. Allt måste ju inte vara så blodigt allvarligt, tänker jag. Snarare tvärtom. Det handlar om lust och lekfullhet.

Vid sidan om odlandet, kommer det i växthuset att finnas en vrå för kontemplation. Att kunna njuta av den första bleka vårsolen som värmer genom växthusglaset, med en kopp varm choklad och en bra bok. Eller bara sitta och titta upp i himlen och drömma om hur allt snart skall växa och gro. Ett hus för odling, vila, lekfullhet och nyfikenhet. Så ser min växthusdröm ut! - Men nu är det bestämt dags att få skottkärran i rullning igen och köra lass efter lass, under tiden som jag fantiserar vidare. Tanken är fri!

För övrigt… så är det samma sak när jag skall välja kläder. Somliga kvinnor tänker ut/inhandlar en ny klänning samtidigt som festinbjudan dyker upp. Jag öppnar garderobsdörren strax före och låter mig överraskas! Jag hittade en bortglömd festblåsa från min 50-årsfest till helgens party och kände mig oerhört nöjd. Det påminner mig om ett citat jag hörde nyss. ”Det är inte den som är lycklig, som är tacksam. Det är den som är tacksam, som är lycklig!”