Vad menar du EGENTLIGEN ?

Jag har svårt för ironi. Om du säger något till mig samtidigt som jag anar att du menar något helt annat, då blir jag osäker. För det mesta så struntar jag i känslan av att vara dum och frågar istället vad du EGENTLIGEN menar. Om inte dröjer sig en obehaglig känsla kvar av att jag har skrattat åt något, som jag inte håller med om, kanske till och med på någon annans bekostnad. Ibland är det samma sak med satir, även om jag förstår budskapet. Ett exempel är den aktuella reklamfilmen för LO i Västsverige, där skådespelaren Roland Janson iklädd rollen som försäkringsläkare försöker tvinga upp döda ur gravar och dirigera ambulanser på väg till akuten att i stället köra patienterna till Arbetsförmedlingen. Där ska de söka jobb och starta eget. Greppet ska illustrera att alliansens arbetslinje slår mot sjuka och svaga. 

Det finns allt för många exempel där människor till och med blivit sämre i sin rehabilitering när  de mötts av bristande förståelse och kunskap. Vissa sjukdomsförlopp, t.ex. när det gäller utmattningssyndrom, kan kräva lång tids rehabilitering för att man skall kunna få tillbaks sin arbetsförmåga. Så visst finns det svårigheter att diskutera och kunskap att sprida till berörda, vare sig det är inom Försäkringskassan, arbetsgivare eller politiker. Men den form LO väljer med en grov satir, där man utan att tveka pekar ut en hel yrkeskår av försäkringsläkare som om de vore djävulen själv, eller zoomar in Sahlgrenska sjukhusets entré, som en symbol för en inhuman hantering av patienter, är något helt annat. Har LO frågat sina medlemmar inom kommunal på SU om det är OK? LO påpekar att skådespelaren Roland Janson fått fria händer och att LO inte varit inne och petat i vare sig manus eller produktion. Det gör dem inte mindre ansvariga, och det gör mig personligen besviken. Jag träffar i mitt arbete många fackliga företrädare för Kommunal och värdesätter våra samtal om hälsa och arbetsmiljö bland hälso- och sjukvårdspersonal. 

 

Att ”supervalåret” är igång börjar märkas även på andra sätt. SVT har startat en ny intervjuserie där psykoterapeuten Poul Perris bjuder in partiledare. Där förs ett utforskande samtal om vad det är som har format dem till att ta ställning för det parti som de företräder. Ett samtal om ideologi och värderingar, med tid för reflektion och ett djup, ett lugn, som annars är alltför sällsynt i den massmediala politikerbevakningen. Den liknar snarare en pingpongmatch mellan två vältränade parter, där journalister ställer vassa frågor och politiker levererar partilinjens mediatränade budskap. För säkerhets skull går ordet tillbaks till journalisten, som förklarar för oss tittare/lyssnare vad som EGENTLIGEN sagts. 

 

För övrigt… så får det mig att tänka på Lundells öppna landskap, ”där ja är ja och nej är nej”, men även Berghagens låtslinga med ”det ska va breda leenden och inte sneda leenden”. Det får bli min melodi!