Min PT och jag

Vi har kommit till mitten av juli och tempot är semesterlojt. En vecka av medelhavsvärme får mig att inse att lagom räcker för mig.  Men vad är lagom? Förra söndagen var mulen, men med behaglig temperatur. Jag la fram idén om en cykeltur och min sambo föreslog att vi kunde ta en tur runt Lygnern. Visst! Gärna! Jag packade fika samt såväl regn- som badkläder, för alla eventualiteter. Sambons förberedelse skedde parallellt och med kompletterande prioriteringar, men jag såg Google-maps flimra förbi på datorn och var även trygg med att verktyg som skulle slagit en Vätterncyklist med hästlängder fanns nedpackade. Och så drog vi iväg via Fjärås längst Lygnerns norrsida. Några tillfällen har vi deltagit i Lygnern runt och då njutit av utsikten över ängarna ner mot sjön. Medan jag föredrar tidiga löparrundor, så drar sambon iväg på träningspass per cykel under ljumna sommarkvällar. Till saken hör att jag anmält mig till Regionklassikern, som innehåller olika motionslopp som Göteborgsvarvet, Hisingen Runt, Göteborgs-simmet, och så småningom även skidor. Eftersom sambon är starkare i alla grenar utom löpning, så kan vi delta tillsammans i tre av fyra delar och han kan med fördel agera som min Personliga Tränare (PT). Så tempot var högt från starten i denna söndagsrunda, men jag antog utmaningen och pinnade på så gott jag bara kunde.

Vid Lerbäck cyklade jag om och föreslog ett besök hos min vävkompis Ulla, som bor med en vidunderlig utsikt, alldeles intill vatten och ängar. Det blev en trivsam pratstund innan vi fortsatte på en mindre väg ner mot Äskebacka. Egentligen hade jag ju ingen aning om vart vi skulle, men så långt njöt jag av att ta del av en outforskad bit av Kungsbacka. Ett och annat blindspår blev det också när vägen inte ledde vidare, utan vi snarare fick leda cykeln rakt uppför igen. Men det hör till upptäcksresandet. Nu hade vi snart varit på sadeln i tre snabba timmar, värmen steg och tanken på bad och den nedpackade fikaväskan gjorde sig påmind. Eftersom jag inte hade den planerade rutten klar för mig, så visste jag dock inte om detta var en realistisk förhoppning.

Men strax efter Sätila fanns ett lämpligt badstopp, enligt sambon. Vi hittade kanske inte just det stället, men vem bryr sig? Rakt ned bar det. Runkeeper visade på 38,76 km och jag hämtade nu kartan ur sambons cykelväska, för att gissa mig till om detta var halvvägs möjligen? Medan vi avnjöt det medhavda kaffet kunde vi följa ångbåten Isa af Lygnern och småprata om hur det såg ut en gång i tiden när bygden kring Lygnern blomstrade och då Sätila förbands med järnvägen i Fjärås via båttrafik. Sen fortsatte cykelturen hemåt i oförminskat tempo. Temperaturen steg och möjligen var även mina tankar om min outtröttlige PT i hetaste laget. Nästa gång vill jag dela planerna innan avfärd, för att kunna förbereda mig mentalt. Kanske är det ett också ett uttryck för ett kvinnligt förhållningssätt att vilja samtala och planera i gemenskap, att före och efter också är en del av resan.  

För övrigt slutade söndagsturen på 77,9 km och även om jag först var inne på att säga upp kontraktet med min PT, så efter dusch och en god middag med familjen på en uteservering vid vattnet, så tänkte jag om.