Vad var viktigast i veckan som gick?
Det är en vanlig fråga i många tidningar och svaren är ofta enkla och
vardagsnära. Gott! Att glädjas åt det till synes självklara är en gåva och
kanske också något man kan välja som förhållningssätt? Därför ställer jag ofta
frågan till mig själv: Vad var viktigast i dag eller i veckan som gick?
Allra först på min lista kommer att
jag fick möjlighet att för första gången hämta och lämna mitt barnbarn, som bor
en bit härifrån, på förskolan. Och de stunder däremellan när vi lekte,
småpratade och umgicks på det lyxiga sättet som man som far-och morförälder kan
göra. Utan att behöva stoppa in en tvättmaskin samtidigt, eller ens laga
middag, utan bara låta Alvars och mina infall styra nuet. Han är som stundande
tvååring en riktigt rolig lekkamrat. Att låtsasköra med solstolen som bil, där vi
båda hamnade i diket gång på gång, var en favoritlek, som inte kunde upprepas ofta
nog. Då gjorde vi det, förstås!
Jobbmässigt var veckan innehållsrik
och avslutades med en föreläsning i Hållbart ledarskap för 150 kommunchefer. Det
var absolut en höjdpunkt, som gav mycket energi. Men efter en helg hos min
andra son med fru i Växjö, så är det snarare bilder från dessa dagar, som
hamnar högst på viktiglistan. Helgen fylldes av arbetsgemenskap, när vi tillsammans
gjorde ”make over” av en trädgårdshörna och därefter gladde oss i gemenskap
över resultatet. Därutöver var det gott om tid att prata, njuta av en sällsamt vacker
oktoberhelg och ta igen efterlängtad tid av viktig samvaro.
”Ibland är det mer effektivt att inte
vara så effektiv, för det är i mellanrummen det händer!” Det är ett av mina
absoluta favoritcitat, som jag kan ha anledning att påminna mig om många
gånger. De båda familjemötena var exempel på viktiga ”mellanrum” men det kan
också vara ett avslappnat samtal på arbetet, som öppnar vägar för lösningar jag
annars skulle missat om jag bara fokuserat på min egen agenda. Fast jag vet att
det fungerar så, att jag missar både det som är roligt och viktigt om jag är alltför
uppstyrd av inplanerat arbete, så är det ett inget som gör sig själv. Jag kan
behöva planera för mellanrum och dessutom påminna mig om att ta vara på dem.
Väl hemma i Kungsbacka dröjde det inte
länge förrän gummistövlarna var på och jag gick ut i trädgården för att klippa
av gräset, skörda årets sista mangold och kanske allra mest ”gå och skrota” en stund
med saxen i hand. Att låta helgens intryck smälta in medan jag förberedde mig
för att hösten nu är på väg att avsluta trädgårdssäsongen. För övrigt… uppstod
just där ett mellanrum i mitt skrivande, när ropet från TV-soffan förkunnade
att min bror var på TV, som julgransförsäljare i ett repriserat avsnitt av
Fjällbackamorden. Det hade jag ju inte velat missa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar