Heja Sverige

Att det varit skid-VM i Falun har väl ingen kunnat missa. För första gången hade jag möjlighet att uppleva några av tävlingarna på plats, vilket var en fantastisk upplevelse. Först laddade sambon och jag med ett ”träningsläger” på Orsa Grönklitt. Där kunde vi njuta av något så unikt som rejält med snö och välpreparerade spår. Nåja, träningsläger var väl att ta i, för i upplägget fanns utrymme även för middagsslummer och bokläsning. Knappast ett träningsupplägg att jämföra med Johan Olssons alltså! Men för oss var det perfekt!

 

Därefter åkte vi till Falun, där det var bokat ett 10-bäddsrum på ett vandrarhem, en bit utanför centrum. Det skall erkännas att vi vid första anblicken trodde att vi kommit fel, för det gigantiska huset visade stort behov av omvårdnad. All beundran till det entusiastiska kollektiv som drev stället. I vårt rum fanns hemmasnickrade våningssängar med likaså hemmasydda draperier och på gårdsplan stod en folkvagnsbuss med handmålade djur- och blommotiv. Som en flash-back till den 70-talsanda som var kontexten för mitt tidiga samhällsengagemang. Bara att checka in!

 

Så samlades storfamiljen bestående av söner, svärdöttrar, mera föräldrar och syskon för att tillsammans rusta oss för att bilda en stabil svensk hejarklack till lördagens skiathlon och söndagens sprinttävlingar. Rutinerade medlemmar i hejarklacken plockade fram bjällror, mössor och halsdukar och diskuterade lämplig klädsel för att stå på snö en hel dag. Vi nybörjare lyssnade och lärde, fick komplettera med mössinköp vid Lugnets skidstadion medan andra såg till att komplettera med flaggor för viftning och ansiktsprydning. Man börjar fatta!

 

Som ett lämmeltåg gick vi tillsammans med fler svenskar och galet många norrmän varvat med en och annan exotisk japan eller ryss. Vi placerade oss i Stadion medan andra tog plats utmed Lilla och Stora Mördarbacken, en utmaning att uttala för utländska reportrar. Vi var tidigt ute, vilket kan vara en poäng när 50 000 åskådare skall ta plats. Och även hejarklackar behöver värmas upp. En och annan tog nog en genväg till uppvärmning, som gjorde att den sluttande åskådarläktaren sluttade lite extra när det var dags att gå hem. Men de flesta hade fullt fokus på att följa tävlingarna, som blev riktiga rysare. Speakern växlade mellan svenska, norska, finska, engelska och tyska beroende på vem som låg i ledningen.

 

Väl hemma igen har jag kunnat njuta av fler fantastiska idrottsprestationer. Känslan blir lite extra stark, när jag tänker på hur det var att stå i det böljande havet av svenska och norska flaggor och bjällror och hoppa, så jag studsar nog fortfarande till vid skrivbordet med hörlurarna på eller i TV-soffan, fast det är en repris.

 

För övrigt avslutades VM med Sverigeflaggan i topp för det svenska skidlandslaget. Tack alla, oavsett nationalitet, som med enastående idrottsprestationer bidragit till denna folkfest!