Det kan göras olika

Det är adventstid, en tid av förväntan för barn och barnsliga vuxna. Jag tillhör helt klart den sistnämnda kategorin. Men jag kan behöva lite hjälp på vägen ibland för att inte fastna i ”måstetänk” och ”gråvädersdepp”. En treårig lekkamrat är definitivt till hjälp att fokusera på det som känns lustfullt och mysigt. Som att baka lussekatter med Alvar, som med perfekt precision trycker ner russin i ”svängarna” och stoppar ännu fler i munnen. Vad gör det att vissa lussekatter smakar mjöl och antar formationer som inte går att finna i min traditionella julbok, eller att min hjälpreda mest har fokus på att äta pepparkaksdeg? Det är ändå när jag befinner mig mitt i stöket som känslan av vardagslycka och julförväntan kommer. En känsla som förstärks av att vi plockat fram Pettsons jul, och läst den morgon, middag och kväll under Alvars besök. När Findus otåligt står och hoppar, så är han precis lika underbar som en energisk treåring.

Denna första helg i advent innehöll även ett besök i Äskhults by, där det var julmarknad. Tidigare år har jag besökt och uppskattat Tjolöholms julmarknad, men detta var nästan ännu mysigare, i det lilla formatet. Och när Alvar tillsammans med andra barn fick hoppa från ”höskullen” ner i den mjuka halmen, så var lyckan fullkomlig! På söndagen besökte vi julmarknaden på Kungsbacka torg och gjorde vad vi kunde för att hålla värmen genom att dansa små grodorna mellan julgranen och isbanan. Tappra föreningsledare gjorde vad de kunde för att skapa den julstämning som vädret vägrar bidra med. Ibland får man kämpa lite extra helt enkelt.

Den andra helgen i advent åkte jag istället iväg till Växjö, för att umgås med mitt andra barnbarn Edgar. Vinden ven och regnet smattrade mot rutan, men återigen fick jag hjälp av en härlig lekkamrat att fokusera på livets väsentligheter. Är man 5 månader och precis har upptäckt händer och fötter som lekkamrater, så är vädret tämligen ointressant.  Jag gör vad jag kan för att upptäcka världen ur Edgars perspektiv. Det är en ömtålig och värdefull färskvara, som bara finns här och nu. Nästa gång vi träffas är det jul, och då har han säkert helt nya färdigheter att visa upp gång på gång.

I veckan bänkade vi oss för Helena Bergströms senastejulfilm. En skruvad historia som sätter fingret på vår ständiga strävan efter den ”perfekta familjejulen”, fastän de flesta familjer ser helt annorlunda ut idag än de gjorde i Elsa Beskows barnböcker. När vi skrattar gott åt det överdrivna och lätt absurda på bioduken, så skrattar vi samtidigt åt våra egna schabloner. Humor kan hjälpa till att skapa lite välbehövlig distans till oss själva och våra förväntningar.

För övrigt… så tror jag på samma förhållningssätt till julfirande som julbak med en treåring. Gärna lite udda formationer och stökiga bänkar, bara det är lustfylld gemenskap. God Jul!