Farmors skrivarstuga

Jag har lite svårt att föreställa mig livet som pensionär. Och som det känns nu och med lite tur, så dröjer det ett tag. Men jag kan inte låta bli att tänka på hur jag skulle vilja ha det, när den dagen kommer. Men också hur jag vill fördela min tid och energi innan dess. Jag är lyckligt lottad att ha ett jobb som känns roligt och meningsfullt, där jag får använda mig av mina styrkor och prova nya utmaningar. Och jag trivs med att ägna fritiden åt att träna, påta i trädgården, läsa böcker och ta det lugnt. MEN jag skulle vilja vara närmare mina barnbarn för att kunna träffas oftare och mer spontant, och även kunna hjälpa till mer i vardagen som småbarnsföräldrar.

Jag har också märkt att jag mår bra av att då och då kunna dra mig undan och vara helt själv. Och den dag jag får mera odisponerad tid, skulle jag kunna tänka mig att prova på att skriva mer än bara krönikor. Inte för att jag tror mig om att åstadkomma några ”kioskvältare”. Inte heller för att jag bär på en historia som tvunget måste berättas. Nej, helt enkelt bara för att det skulle vara så roligt! Om andra drömmer om att resa, eller bo i Spanien på vintern och spela golf den dag man blir pensionär, så drömmer jag om att då och då dra mig tillbaks till min skrivarstuga, för att låta en berättelse växa fram för sin egen skull. Gärna varva det med umgänge med barnbarn och säkert en och annan löparrunda också. Skrivandet skulle jag kunna vänta med, men barnbarnen finns här och nu och jag vill ta vara på den här tiden.  

Därför har jag spanat ett tag efter ett fritidshus i mina tidiga hemtrakter utanför Ljungskile, där även två av mina tre barnbarn bor. Nu har jag funnit min skrivarstuga! Jag är säker på att den kommer att vara till gemensam glädje också. Jag vill förstås inte vara där ensam jämt. Men att faktiskt tänka efter hur jag skulle vilja ha det och våga ge uttryck för det, är ändå första steget för att en dröm skall kunna slå in. Sen underlättar det förstås med en öppen och trygg partner, som vågar följa med på nya upptäcksresor. Jag hörde ett citat en gång som lät ungefär så här. ”Kärlek är att älska varandra precis som man är, men också som man skulle vilja vara.” Även om du tror att du känner din partner utan och innan och vet precis hur hen vill att allt skall vara, så måste man få lov att överraska med nya önskningar. Så sluta inte lyssna, utan fortsätt vara nyfiken både på dig själv och på din partner. Om vi vågar dela med oss av våra drömmar, även när vi knappt tror på dem själva, och även stöttar varandra i förverkligandet, så kan nya vägar öppnas som vi kanske inte kunnat förutse. Visst är det spännande!

För övrigt… så sprang jag Göteborgsvarvet tillsammans med ena sonen i helgen. Efter några års uppehåll så har jag återupptagit traditionen, mest för att det är roligt att dela upplevelsen. ”Alla som tog sig i mål är vinnare”, skrev en GP-krönikör. Jag hade tänkt att detta skulle bli mitt sista Varv, så jag borde väl ta till mig detta istället för att älta att jag låg en minut över den magiska 2 timmarsgränsen. Men det är ju detta med drömmar. Det lutar åt revanschlusta.