Orden är väldens sjunde underverk

Min sommarsemester är till ända och augusti är således en jobbmånad. Som alltid, tack och lov, känns det bra att komma tillbaks till arbetet igen. Jag har mycket roligt att se fram emot i form av nya projekt och kollegor. Det är något av en nytändning på gång inom det område jag arbetar med. Och denna sommar har det ju även blivit några härliga varma dagar med sol och bad, till slut. Inte minst har jag uppskattat de varma kvällarna i hammocken, kanske med sommarens favoritbok som sällskap. Denna sommar har jag varit helt uppslukad av ”Trilogin om pojken” av den isländske författaren Jón Kalman Stefánsson. Det är en bok i tre delar, som har allt det jag önskar av en god bok. Språket fängslar och överraskar, som en Aladinask med poesi, med formuleringar att spara för att återanvända eller bara begrunda igen och igen. Eftersom jag varit på Island och fascinerats av dess storslagna landskap och dess historia, så blir jag näst intill omkullslagen av de tuffa villkor som beskrivs, när arbetet bestod av fiske från en "sexårors", där ingen var simkunnig och där minsta misstag kunde få ödestigna konsekvenser. Eller att ha uppdraget att överlämna post som färdats till häst och till fots, över högländer och vatten, med snö, regn, vind och kyla som mer eller mindre ständigt sällskap. Allra mest fängslades jag av vad detta karga landskap och dess villkor för människors överlevnad gjorde med människors drömmar och behov av att både tänka och samtala om annat än det påtagligt alldagliga.

Med mina rötter i en bondgård i norra Bohuslän kan jag, utan jämförelser för övrigt vad gäller tuffa villkor, känna igen mig i mycket av det senare. Det var praktisk handling och den nytta som kretsade kring gården som stod i centrum och som även definierade vad som var av värde och möjligt att prata om. Det fanns arbetsglädje, stolthet och gemenskap och en värld att dela utifrån vardagens sysslor. Jag höll på att skriva att alla sysslor var lika mycket värda, men så var det ju inte. De servande sysslorna i hemmet, som var så nödvändiga för Gården AB, hade inte samma rang. Om detta får jag nog skriva en särskild krönika, om ens det räcker med det. Men den igenkänning jag fick när jag läste Stefánssons bok handlade snarare om min egen längtan efter att få ge uttryck för tankar och känslor som i omgivningens ögon vare sig var relevanta eller möjliga att förstå. Men precis som i de gestalter jag fått följa i boken, fanns det i min barndom personer som utmanade normen, trots att det hade sitt pris. En riktigt bra bok lär mig något nytt om främmande miljöer och människor, men också om mig själv och den historia jag bär på. Jag gläder mig åt att samtala om detta i en av mina bokcirklar, när vi återförenas i augusti.

För övrigt… så leder varma dagar även till varma nätter. En sådan ljummen julinatt med vidöppna fönster på övervåningen fick vi ett oväntat kattbesök. Efteråt försökte vi kartlägga besökarens entréväg och fann att vår markiskonsol fungerade alldeles utmärkt för fyrbenta estradörer. En catwalk helt enkelt!