söndag 2 oktober 2016

Äntligen!


Drömmen om ett fritidsboende i mina gamla hemtrakter i Ljungskile, nära barn och barnbarn, har äntligen blivit av på riktigt. Från köp till tillträde var det över fyra månader, så det kändes lite overkligt ett tag. Men på samma sätt som det är en vits med att en graviditet tar lite tid, så att man som väntande förälder hinner förbereda sig, har väntans tider för oss kommit väl till pass. Gamla möbler har köpts in eller plockats fram, och garaget har varit snickarverkstad under lång tid. Barnen har bidragit med sådant de fått över och jag har tackat och tagit emot. På flyttdagen var hela familjen involverad. Vuxna som kånkade och bar och barn som upptäckte nya möjligheter för lek och äventyr, glädje och förväntan, stoj och stim och mat som dukades fram på plastservisen i picknickväskan. Jag kände mig omtumlad, lite pirrig men väldigt lycklig och nöjd!

Första morgonen i nya huset återtog jag delar av min gamla löparrunda längst med vattnet och kunde inte motstå impulsen att göra en avstickare och prata några ord med barnbarnen, mitt i morgongröten. Bara för känslan att det nu var möjligt. Vi kunde även ta en paus i fixandet för att följa med Alvar, fyra år till förskolan, som hade öppet hus. Nära och spontant! Precis vad jag hoppats på och längtat efter. Visst har vi jobbat intensivt med målning, tapetsering och allt annat som skall göras, men det viktigaste av allt är att detta skall vara en plats för avkoppling och lek, både för stora och små.

Jag blev så lycklig när jag upptäckte att det i bodarnas många skåp och lådor hade de gamla ägarna lämnat kvar olika ”skatter”. När mina pojkar var små älskade de att leka i en sådan bod hemma hos sin mormor. Det gällde att packa ner kläder för olja och rost, men oj vad roligt de hade! Så jag hoppas att ”farmors bodar” skall bli roliga lekplatser. Igår när Alvar och jag gick på upptäcksfärd på tomten upptäckte han att man kunde kila in under husen. Även där fanns det gott om ”skatter, i lagom höjd för en nyfiken 4-åring. Själv längtar jag efter att få gå på skattjakt i den vildvuxna trädgården. Inte minst att så här i hösttider gräva upp och flytta perenner. Den ”leken” kan jag roa mig med länge!  

Detta kan bli ett hus för många olika ändamål, men ett sådant har varit att det skall bli en plats där jag kan dra mig undan alldeles ensam för att skriva. Projektet har därför haft arbetsnamnet ”farmors skrivarstuga”. Nu är skrivbordet på plats vid fönstret, med utsikt över Havstensfjorden, ännu oinvigd, men bara tanken på min skrivarvrå som en lustfylld möjlighet gör mig lycklig.

För övrigtså ligger Swede Hollow just nu på mitt nattygsbord. Den skildrar en annan historia om svenska Amerikaemigranter, än den vi brukar få höra. En historia som upprepar sig idag, fast nu är det vi som kan ta emot. Tänkvärt med perspektivbyte!

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar