En hyllning till det nära och enkla

Vi är halvvägs in i mars när jag sätter mig ner för att skriva den sista krönikan i denna tidning. Många krönikor har det blivit genom åren för Kungsbacka Posten först och senare Kungsbacka Nytt, med tema som pendlat mellan stort och smått. Kanske mest ”smått” om man med det menar att det handlat om nära relationer och vardagssituationer, snarare än de riktigt stora samhällsfrågorna. Men ofta är det just den ”nära världen” som vi inser betyder allra mest, när vi av olika skäl tvingas att reflektera över vad som är riktigt viktigt i livet. Så jag står för det. När jag började skriva krönikor var jag nyinflyttad till Kungsbacka och gav mig glatt ut på expeditioner för att upptäcka olika smultronställen, via cykeln, eller när jag varierade mina löparrundor. Och kanske är det just fascinationen inför naturupplevelser i kombination med någon fysisk aktivitet, som jag återkommit till allra oftast. Små enkla nöjen som får mig att må bra.

Så är det även nu, när jag njutit av en solig helg i skrivarstugan, med tillhörande promenader, löparrundor och till och med lite trädgårdsarbete. Även om det är tidigt på våren, så kan man ju alltid gå runt med sekatören och rensa bort lite gammalt och visset. Fantisera om hur det kommer att se ut när allt tar fart och växer. För nu har jag ju även en ny trädgård att gå på upptäckarfärd i, så det skall bli så spännande att se vad som kommer upp denna första vår i ”farmors skrivarstuga”. Till de spirande vårkänslorna hör även att pilla ner de första fröerna i små krukor med såjord och ställa med plast över i ett soligt fönster. Att då och då titta till dem och till slut upptäcka att några tagit täten och börjat växa. Förra helgen skördade jag de sista purjolökarna direkt från kökslandet till fisksoppan. Lagom till Vasaloppets målgång kalasade vi på julens sista lussekatter och lite senare var det dags att skola om vårens första plantor. Cirkeln är sluten, eller processen pågår snarare. Det är väl detta som är så trösterikt med naturen. Mycket kan ändra sig i våra liv, både arbetsmässigt och privat, men årstiderna avlöser varandra och naturen fortsätter sitt kretslopp som om inget hänt.

Inför sommaren finns ännu inga resplaner, utan jag känner mig som tjuren Ferdinand, om än lite mer rörlig kanske. Att få gå runt och ”skrota” i dessa båda trädgårdar och att utan särskild planering kunna umgås med mina barnbarn, springa, bada eller hänga cyklarna bak på bilen och göra en utflykt till något smultronställe i Halland eller Bohuslän.- Det fyller mitt hjärta med förnöjsamhet och vardagslycka. Nöjd över att min dröm gått i uppfyllelse, så nu vill jag helt enkelt bara njuta av det!

För övrigt… har jag denna helg också fått rå om mitt minsta barnbarn Iris, som snart är ett år, utan mor, far eller storebror. Han anser sig nog annars, med viss rätt, ha ”första tjing”. Så det är bra med lite ”egentid” med varje barn ibland, även om damen ifråga var lite skeptisk till hela arrangemanget inledningsvis. Så farmor får jobba på det helt enkelt!

Lika som bär

Jag sitter i skrivarstugan och laddar för veckans krönika. I rummet intill har sambon rullat ut en schackrutig matta, som snart skall bilda basen i ett nyrenoverat badrum. Full av beundran över min händige sambo, gnolar jag lite på skoj ”Åh, ni fantastiska män som vet hur man angör en brygga.” Mattan bildar även en passande spelplan för dagens kröniketema, fast de män som tagit plats på denna schackbräda är långt bortom min beundran!

Jag läste nyligen en artikel, där den ryske journalisten Aleksey Kovalev gav råd till sina amerikanska kollegor, och visade på skrämmande likheter mellan Trump och Putin, i deras sätt att hantera massmedia. Jag har själv tänkt i liknande banor, så det var som en aha-upplevelse att ta del av Kovalevs olika exempel. Jag vill gärna tro att Trumps olika schackdrag efter sitt tillträde i Vita huset, är så känslostyrt, ogenomtänkt och dessutom behäftat med uppenbara lögner, att det sammantaget skulle bilda snubbeltrådar som förr eller senare får honom på fall. Men enligt Kovalev är detta allt annat än en ogenomtänkt strategi. Det är snarare ett uttryck för en mycket medveten manipulativ styrning, som i mina öron låter hästlängder bortom en av världens största demokratier.

När Trumps kommunikatör myntade det skrämmande uttrycket ”alternativa fakta”, så kom jag tänka på Tage Danielssons berömda monolog om sannolikhet, apropå de bortförklaringar som gjordes efter olyckan i Harrisburg. Det är lätt att fastna i fällan att ägna så mycket tid och uppmärksamhet åt de lögner/alternativa fakta som slängs ut likt fotanglar i Trumps krig mot massmedia, att man glömmer bort att det tar fokus från andra viktiga frågor. Kovalevs råd till sina amerikanska kollegor är därför att ägna rimligt mycket tid till att faktagranska, men att heller inte glömma bort att fokusera på det han inte säger och rapportera om det. Där finns de viktiga frågorna.

Jag tror det ligger skrämmande mycket i hans analys, och jag försöker omsätta det till ett rimligt förhållningssätt för egen räkning, när de senaste nyheterna från Trumps olika dekret, får mig att vilja stänga av alla nyhetsflöden och ägna mig åt första bästa verklighetsflykt, för att inte bli helt ”galen”. För många kan säkert Melodifestivalen vara en sådan paus från vardagen. Jag missunnar ingen detta tillfälle till glitter och glamour, men det fungerar dåligt för min del. Under de veckor/månader detta pågår får jag väl ägna mig åt annat och hoppas på att den mediabevakning som detta evenemang skapar, även skall ge utrymme till annat. Det kommer säkerligen att finnas fler frågor att ställa.

För övrigt… vill jag rekommendera en underbar film från danska TV4. Den visade ett socialt experiment, som först delar in människor i olika fack för att sedan ställa helt andra frågor om gemensamma nämnare, som skapar nya grupperingar och relationer. Bortom polarisering och motsättningar är vi som människor mer lika än vad vi tror!