Titta en jätteuggla!

Det är biotider med filmfestival och guldbaggeutdelning. TV och tidningar fylls av intervjuer och reportage med prisade filmskådespelare eller regissörer. Jag läser gärna både bok- och filmrecensioner, även om jag i praktiken mest utövar det förstnämnda. Men i lördags var det matiné med Alfons Åberg. Två tre-åringar satt med förväntan i blick och godispåse i mitten och väntade på att föreställningen skulle börja. Alvar ropade högt av skräckblandad förtjusning redan när Svenska films logotype gestaltad som en röd JÄTTEUGGLA dök upp på vita duken. Allt blir ju så mycket större på bio! Upplevelsen blir mera fokuserad och du delar den med många. Tur det tänker jag, för även om det var biopremiär för i vart fall en av treåringarna, så har de ju redan fått en ansenlig dos av tecknad film hemma via dator eller läsplatta.

Jag slogs av det autentiska, när jag tittade på foton från gårdagens högläsning av Pettson och Findus. Jag ser på Alvar och Tyras miner hur de är helt uppslukade av hur det skall gå i den story som de hört så oändligt många gånger, eller sett som kortfilm på TV. Kanske är det känslan av gemenskap och upplevelse i förening, som är det centrala vare sig det gäller högläsning eller biobesök? Och förmågan att tillåta sig att dras med i fantasin, även om vi vet hur det skall sluta.

När min bror och jag var gissningsvis 7 och 9 år, fick vi följa med min storasyster och hennes pojkvän på bio i Dals Ed. Det var stort! Vi såg en Åsa Nisse-film, som förstås var jätterolig. Min syster hade dock inpräntat att man måste vara tyst på bio och inte skratta för högt, så min bror höll igen så att han nästan sprack, men skrattade istället hela vägen hem. Stackars pojke som var så lydig, tänker jag nu, och drar paralleller till filmen om när Alfons skulle passa Småtting på farmors vuxenkalas, och var så mycket bättre att sätta sig in i Småttings värld än alla vuxna tillsammans. Det är en utmaning, att skriva både barnböcker och film, så att känslan når fram till både barn och vuxna. Barnboksförfattare är värda att uppmärksammas!

Jag är med i två olika bokcirkar, där vi i en mindre vänkrets läser en bok någon valt ut, för att sedan samtala om densamma. I förra veckan var boken Jemen är bra av Tanja Holm i fokus för samtalet. Tanja Holm är journalist och befann sig i Jemen 2009 till 2015, d.v.s. före och efter ”den arabiska våren”. Genom alla de möten och berättelser om vänner hon mött under en tid fylld av omtumlande intryck, blir jag lite klokare och förstår bättre det som annars bara flimrar förbi som fragment i det dagliga nyhetsflödet. Jag rycks med och blir engagerad, förstår med hjärtat. Men jag får också ett behov om att söka kunskap om landets historia, kultur och geografi.  Så tack till min väninna som valde en bok jag annars aldrig hade hittat!

För övrigt… så skall vi i denna veckas bokträff diskutera en av Mankells senaste böcker Italienska skor, en bok som jag slukade med sorg i hjärtat över en förlorad, storslagen författare. Nu är jag på ständig jakt efter uppföljaren Svenska gummistövlar. För övrigt en passande titel så här års.

Gott Nytt 2016!

Jag kan inte skryta med att ha särskilt gott minne. Min räddning har ofta varit att jag är noggrann med att dokumentera. Ända sedan jag var tio år har jag skrivit dagbok, om än med vissa uppehåll. Min första dagbok fick jag av mina kusiner och var försedd med hänglås. För säkerhets skull gömde jag den, vilket gjorde den extra attraktiv för min retsamma storebror. En gång hade han lyckats hitta mitt gömställe och viftade med den framför näsan på mig. Som alltid lyckades han att få mig ilsken som ett bi. Därmed var nog syftet uppnått. Jag tror aldrig han tänkt tjuvläsa.

Idag skriver jag dagbok digitalt. Formen växlar liksom sättet att skriva och kanske också motivet. Som barn handlade det mycket om att anförtro sig till någon, som lyssnade förbehållslöst. Idag är det mer ett sätt att stanna upp och reflektera, såväl i skrivandets stund som retroaktivt. På årets första dag sammanställde jag 2015 års dagbok och läste lite om hur det var för ett år sedan. Javisst ja, SÅ var det! Så fick minnet lite hjälp och jag blev påmind om allt som blivit gjort och om vägen dit.

Jag tror att tillbakablickar är viktiga av många skäl. Ofta är vi på väg framåt i tanken, mot kommande utmaningar, som både kan oroa och roa. Att gå tillbaks i dagböcker och läsa om hur det varit tidigare, hjälper mig att få lite perspektiv på dessa tankar. Ibland känner jag mig både nöjd och lite överraskad över vad jag/vi åstadkommit. Jag får hjälp att minnas de olika stegen, som ledde fram till slutresultatet och påminns om att även höga berg går att bestiga, om man tar ett steg i taget. Andra gånger läser jag om min strävan mot något jag vill förändra, som jag kämpar med än idag, och då kan jag känna mig lite uppgiven. Som rökaren som gjort så många försök att sluta att han tappat tron på att detta är något som går att påverka. Säkert skulle jag ha använt olika strategier från ”motiverande samtal” till att coacha den modfällde rökaren som vill sluta, med övertygelsen att man kan förändra det mesta hos sig själv, om man bara vill. Så varför skulle det vara annorlunda för mig, tänker jag i ett försök att vara klarsynt.

Så här vid årsskiftet är det just den typen av tankar som dyker upp. Hur blev förra året och vad hoppas jag på för nästa? En del påstår säkert att de aldrig tänker så, för ”det blir som det blir”, men det är inte mitt sätt att vara. Jag vill fyllas av glädje över viktiga händelser i mitt liv och på samma gång konstatera att även det som en gång kändes svårt är i ett annat läge nu. Och det senare är nog den största vinsten med att skriva dagbok. Jag samlar på mig en bank av erfarenheter från perioder där jag just då inte såg en lösning, till en visshet, en form av grundtrygghet som hjälper mig att ha is i magen, när stunder av kaos och stress dyker upp. För det gör det alltid. Det tillhör livet!

För övrigt…har jag nyligen sammanställt väggalmanackor som julgåvor till våra barn, med foton från förra årets höjdpunkter. Ett arbete som fyllde mig med glädje och en positiv förväntan inför det nya året. Gott Nytt 2016!