Gott Nytt 2016!

Jag kan inte skryta med att ha särskilt gott minne. Min räddning har ofta varit att jag är noggrann med att dokumentera. Ända sedan jag var tio år har jag skrivit dagbok, om än med vissa uppehåll. Min första dagbok fick jag av mina kusiner och var försedd med hänglås. För säkerhets skull gömde jag den, vilket gjorde den extra attraktiv för min retsamma storebror. En gång hade han lyckats hitta mitt gömställe och viftade med den framför näsan på mig. Som alltid lyckades han att få mig ilsken som ett bi. Därmed var nog syftet uppnått. Jag tror aldrig han tänkt tjuvläsa.

Idag skriver jag dagbok digitalt. Formen växlar liksom sättet att skriva och kanske också motivet. Som barn handlade det mycket om att anförtro sig till någon, som lyssnade förbehållslöst. Idag är det mer ett sätt att stanna upp och reflektera, såväl i skrivandets stund som retroaktivt. På årets första dag sammanställde jag 2015 års dagbok och läste lite om hur det var för ett år sedan. Javisst ja, SÅ var det! Så fick minnet lite hjälp och jag blev påmind om allt som blivit gjort och om vägen dit.

Jag tror att tillbakablickar är viktiga av många skäl. Ofta är vi på väg framåt i tanken, mot kommande utmaningar, som både kan oroa och roa. Att gå tillbaks i dagböcker och läsa om hur det varit tidigare, hjälper mig att få lite perspektiv på dessa tankar. Ibland känner jag mig både nöjd och lite överraskad över vad jag/vi åstadkommit. Jag får hjälp att minnas de olika stegen, som ledde fram till slutresultatet och påminns om att även höga berg går att bestiga, om man tar ett steg i taget. Andra gånger läser jag om min strävan mot något jag vill förändra, som jag kämpar med än idag, och då kan jag känna mig lite uppgiven. Som rökaren som gjort så många försök att sluta att han tappat tron på att detta är något som går att påverka. Säkert skulle jag ha använt olika strategier från ”motiverande samtal” till att coacha den modfällde rökaren som vill sluta, med övertygelsen att man kan förändra det mesta hos sig själv, om man bara vill. Så varför skulle det vara annorlunda för mig, tänker jag i ett försök att vara klarsynt.

Så här vid årsskiftet är det just den typen av tankar som dyker upp. Hur blev förra året och vad hoppas jag på för nästa? En del påstår säkert att de aldrig tänker så, för ”det blir som det blir”, men det är inte mitt sätt att vara. Jag vill fyllas av glädje över viktiga händelser i mitt liv och på samma gång konstatera att även det som en gång kändes svårt är i ett annat läge nu. Och det senare är nog den största vinsten med att skriva dagbok. Jag samlar på mig en bank av erfarenheter från perioder där jag just då inte såg en lösning, till en visshet, en form av grundtrygghet som hjälper mig att ha is i magen, när stunder av kaos och stress dyker upp. För det gör det alltid. Det tillhör livet!

För övrigt…har jag nyligen sammanställt väggalmanackor som julgåvor till våra barn, med foton från förra årets höjdpunkter. Ett arbete som fyllde mig med glädje och en positiv förväntan inför det nya året. Gott Nytt 2016!