Ett gott nytt 2017

Det är nyårsafton och jag sitter i min skrivarlya och tittar ut över ett blåsigt landskap. Att på nyårsafton skriva nästa års första krönika, ger anledning till eftertanke. Vilka var de viktigaste ögonblicken i året som gick och vad hoppas jag på nästa år?

Jag har jobbat i mellandagarna, men nästan inga möten, få telefonsamtal och en ganska stillsam mailkorg, har gett mig möjlighet att i lugn och ro ägna mig åt ett större skrivarbete. Det handlar om en kunskapssammanställning om vad som vill till för att människor skall trivas, utvecklas och må bra på jobbet. För det finns kunskap. Utmaningen är snarare att omsätta den i praktiken, som samtidigt brottas med så många andra utmaningar, inte minst inom hälso- och sjukvård. Men för att kunna behålla kompetent och engagerad personal och rekrytera nya, så måste vi agera för en bättre arbetsmiljö, där man som medarbetare får förutsättningar att vara och göra sitt allra bästa.

Att göra en sådan sammanställning av aktuell forskning och dokumenterat goda erfarenheter av att omsätta denna, var mitt allra första uppdrag som nyanställd på vårt forskningsinstitut för precis 11 år sedan. Nu är det den tredje omarbetade versionen jag arbetar med, och jag kan förstås inte låta bli att tänka på den utveckling som varit, men allra mest på de utmaningar och helt nya möjligheter som finns, för att åstadkomma en förändring. När det psykiska ohälsan ökar kan det tyckas som en klen tröst att det finns mycket kunskap att luta sig mot. Ändå är det där jag hämtar kraften. I tron på att chefer med bättre förutsättningar, tillit och stöd kan få möjlighet att utveckla både verksamhet och medarbetare. Så yrkesmässigt ser jag tillbaks på ett år där jag varit än mer involverad i långsiktigt utvecklingsarbete från teori till praktik, och det tillsammans med nya, unga, pigga och härligt kreativa kollegor, en arbetsmiljö med hög ”positiv smittorisk”.

Privat kan jag också se tillbaks på ett rikt år, där drömmen om ”farmors skrivarstuga” gick i uppfyllelse, och där just dessa barnbarn var för sig, står för årets viktigaste händelser. Men i betraktelsen av vad som betytt mest, så finns förstås också händelser som påminner om livets skörhet, att inget är självklart eller kan tas för givet. En utblick i världen och viktiga skeenden i världspolitiken kan också få mig att tappa andan. Så hur skall jag göra, för att klara av att ha kvar en positiv grundton och energi att göra mitt bästa i det som är möjligt? Ja, det får jag nog grubbla vidare på, men min grundinställning är ändå att vi alla kan göra NÅGOT, genom vårt sätt att möta andra människor. Att inte låta tillfället gå förbi, för att jag är allt för upptagen av mina egna bekymmer eller ägnar mig åt annat som slentrianmässigt tar min uppmärksamhet. Det är nog det närmaste nyårslöfte jag kan komma. Med det önskar jag alla krönikerläsande vänner ett riktigt gott 2017!

För övrigt… ser jag fram emot att på årets sista dag tillsammans med mellanbarnbarnet Edgar besöka min föräldragård i norra Bohuslän för att beundra storslagna tjurar och lyckliga hönor och omges av nära och kära. Det är vad jag kallar ett viktigt ögonblick.