Nu ska vi tänka negativt

Nej jag har inte genomgått någon plötslig personlighetsförändring. Min grundton är nog snarare det motsatta. Ibland får jag höra att jag är ”tröttsamt positiv”. Rubriken fann jag i en tidningsartikel som handlade om en kurs, som snabbt blev fulltecknad. Att tänka negativt är det nya svarta, säger kursledaren som menar att det behövs en motkraft till ”det positiva tänkandets tyranni”, som hon menar blivit en farlig samhällsnorm. Om positivitet anses liktydigt med att det inte finns plats att samtala om och reflektera över svårigheter, sorger, ilska och annat som tynger oss, då håller jag absolut med. Jag har alltid haft svårt för normen att ”hälsan tiger still” och ”det man inte pratar om, det finns inte”. Tvärtom, om jag inte får dela mina våndor med andra människor, så växer det sig mycket större. Och ibland behöver vi verkligen få älta saker och ting, så då gäller det att ha nära vänner och livskamrater, som står ut med att höra mina mörka tankar gång på gång.

En annan invändning som jag ofta stöter på i mitt arbete är hur ett hälsofrämjande förhållningssätt ibland kan uppfattas som att man bara får tänka positivt, att inte ta upp problem på en arbetsplats t.ex. utan bara tänka på lösningar. Vilket inte är sant! Däremot kan det vara ett värde i att komplettera det vanliga letandet efter problem och hinder, eller risker som det ofta handlar om i arbetsmiljösammanhang, till att även samtala om det önskade läget och att lyfta fram det på en arbetsplats som fungerar bra, som vi behöver värna om. För jag skulle snarare säga att det negativa har lättare att ta plats än det positiva.

Det finns forskning som visar att en grupp där det råder balans mellan olika perspektiv som berättande och lyssnande till exempel och där man har ett positivt samtalsklimat, är mer effektiv. Om man i gruppen har en samtalskultur som gör att man raljerar över ”dumma idéer”, trycker till dem som kommer med förslag och använder cynism, sarkasm eller nedlåtenhet i sin kommunikation, så skadar det både samtalet och verksamheten. Ett positivt samtalsklimat handlar snarare om att visa varandra respekt och omtanke, att samtala på ett sätt som uppmuntrar och stöttar och gärna ge positiv feedback. Att kritisera, men med ett gott uppsåt, att vilja hjälpa till och förbättra och gärna använda humor och skratt, men inte på någon annans bekostnad. Med ett sådant klimat vågar man ta ut svängarna lite mer, så det låter logiskt att det gör gruppen mer effektiv. ”Det positiva tänkandets tyranni”, skulle väl i detta sammanhang handla om att föra fram en ”glättad” och silad information eller att inte tillåta kritik, att undanhålla problem eller sopa dem under mattan. Och det har jag aldrig trott på! Så det kanske inte är så olikt mina egna tankar ändå! Det kan vara uppfriskande att ifrågasätta det förgivettagna ibland, så långt är jag med.

För övrigt… så ser jag tillbaks på en härlig helg med födelsedagsfirande. Att få en röd stjärtlapp i present på sin 62-årsdag känns inspirerande. Se upp i backen!